Stall Tranquility

När man rider många olika hästar märker man så tydligt hur mycket man måste anpassa sig till individen. Alla ryttare har ju sitt eget tänk, även om man kanske följer något specifikt system med sin ridning/hästhantering så lägger man ändå sina egna värderingar och tankar i det man gör. När man sitter upp på hästen följer man sitt system och jobbar efter det, men ibland så inser man att det faktiskt inte fungerar. Jag har inget system som jag tror stenhårt på längre, jag tycker nämligen att olika system fungerar olika bra på olika hästar. Kanske är det för att jag inte har hittat DET systemet som fungerar på precis ALLA hästar, eller så är det helt enkelt så att man måste anpassa sig. Jag har grundregler, men för att hålla de reglerna kräver hästarna olika typer av övningar. Jag vill rida på en häst som svarar fram för skänkeln, tillbaka för handen och svänger för vikthjälper. Basic. Men tänk nu, hur många olika sätt kan du inte göra halt eller starta på egentligen? Övergångar är något som man tjatar om i oändlighet. Jag älskar övergångar. Inte för att det är roligt, utan för att det ger resultat, men resultatet beror ju på HUR du gör övergångarna och hur du gör dem på just DEN hästen. Clinics, artiklar och repotage från kända/yrkesverksamma ryttare och tränare inspirerar mig massor. Jag har provat mig fram och provat mig tillbaka så många gånger. Det finns mängder av system som är värda att prova, men jag har som sagt mina grundregler och anpassar resten till den häst jag sitter på med inspiration från andra ryttare och tränare. Det gäller att fånga upp lite här och lite där och föra över det till sitt eget "tänk".

 

Vad jag vill komma till är att jag fick rucka lite på mitt tänk igår när jag red Lilly. Vi möttes halvvägs helt enkelt. Vi har jobbat övergångar, övergångar, övergångar, övergångar.... Ja, hur mycket som helst och jag har hållt en "ram" i galoppen där hon ska gå. Idag släppte jag lite på ramen och vips så gick allt mycket bättre. De där bommarna med 17m emellan har jag och Lilly lite olika åsikter om. Hon säger 4 galoppsprång, jag säger 6. Som av en slump ligger 5 där emellan. Vi red på 5 idag. Stadigt, på tygeln. Inga studsiga 6 språng med sänkt rygg och inga låånga 4 språng med huvudet mellan knäna. 5 spång. Galopp galopp galopp galopp galopp. Så enkelt! Visst, rida konsekvent är en sak, men att prova sig fram och våga gå utanför den plan man först trodde var bäst behöver inte vara fel. Jag tror man måste hitta ett "system" där det är okej att vara flexibel. Självklart ska vi kunna rida på 6 galoppsprång, men då är det återigen det där med vilken häst man sitter på. Jag har tagit "fighten" på Lilly förut, men ärligt talat, jag har aldrig vunnit. Möjligtvis för stunden men sen är vi tillbaka på ruta ett igen. Det är samma med övergångarna. Jag vill att hon ska göra halt direkt på en lätt kramning i tygeln. Svärstopp liksom. Den verkligheten finns inte. Jo, om jag vill sitta på en häst med högt huvud och sänkt rygg. Det fungerar super. Snabba mjuka tygeltag och lite mer tid att stanna på ger däremot en nöjd häst. Jag hoppas att jag har hittat hur jag ska rida henne nu. Efter många om och men så har jag insett att fighten är omöjlig att vinna och därför är det viktigaste av allt att hålla hästen positiv. Hon vill så mycket men när man får viljan emot sig så är det svårt att få någonting vettigt gjort. Lilly får man möta halvvägs, så är det bara.