Stall Tranquility

Det är lätt att bli deppig och seg när motgångarna avlöser varandra. Jag är oftast ganska bra på att hålla humöret uppe men det senaste så har det varit allt svårare. Det var tur att Vendela följde med mig till stallet i söndags för annars hade jag nog ramlat ihop i en hög av hopplöshet. Man måste kunna se de små positiva sakerna som händer även om det ibland känns lönlöst. När man inte klarar av att vara positiv själv är det viktigt att ha vänner som stöttar och kan hitta de där ljusglimtarna som man annars missar. Lilly är fortfarande halt så jag får helt enkelt fokusera på de andra hästarna istället. Det är ju inte så att jag blir "arbetslös" av att en häst är skadad. Det finns massor att göra ändå så det är bara att ladda om och jobba på med resten av gänget. Tävlingsplaneringen blir självklart ändrad nu men man får helt enkelt utgå ifrån vart man är nu, istället för vart man hade varit om hästarna varit friska och allt gått enligt ursprungsplanen. Nej, ladda om och kämpa från den ruta du är, ibland halkar man tillbaka men då är det bara att börja om, huvudsaken är ju att man är på väg.