Stall Tranquility

Äntligen så fick jag ett ridpass på Lilly där hon höll sig på mattan. Hon har ju flugit hit och dit i ridhuset vissa dagar men igår var det bara lite flax i galoppen, vilket ju är förståligt eftersom vi precis kommit igång med det. Hela passet gick ut på att göra övergångar med kvicka tygeltag så att hon inte fick chans att hänga sig i handen. I början känns det stelt och tråkigt, man kommer liksom inte till arbete, men efter hand får man ett lätt stöd i handen och hon blir riktigt fin att rida. Jag låter henne fortfarande vara låg då det är där hon klarar av att bära sig, men kontakten är lätt och jag måste hela tiden påminna både henne och mig själv om att inte hänga i tygeln. När man har stödet blir det svårare att göra de där snabba förhållningarna men som sagt så jobbar vi på det. Galopparbetet går bättre och bättre även om det flyger lite hit och dit i början. Hon tar så himla kvicka språng och rumpan hamnar ibland utanför och ibland innanför spåret. Det svåra är att ha samma tänk med kvicka förhållningar i galoppen, eftersom hon gärna drar på för fullt. Här får jag ha is i magen och se till att våga lätta. Eftersom hon springer emot handen blir det egentligen lättare att reglera henne såhär, men det går på reflex att hålla hårt i tygeln när det går för fort!

 

Dramatik blev longerad i ridhuset och skötte sig exemplariskt. Hon lyssnar både fram och tillbaka för röst och position. Det blev inte ens bakutsparkar i galoppen utan hon fattade så fort jag gav kommando och saktade av när jag bad henne. Härligt! Skuggan fick stå med sadel och träns i stallgången, får se vad vi ska hitta på med henne nu när hon är lite krasslig. Kan inte sluta hantera henne för då får man nog börja om sen när hon blir frisk, men att vi håller oss till skritt och bara jobbar korta "pass" är en självklarhet. Det är hjärngympa hon behöver nu, inte någon konditionsträning.