Duktiga ponnyekipage!
Vi hade Clear Round på Ängens Gård idag och jag fick leka domare. Allt rullade på bra och jag är så impad av alla duktiga ponnyekipage. Nästan alla gick nolla och de red riktigt snyggt! Ibland på lägre nivå kan man bli lite mörkrädd för att det finns så mycket okunskap och ryttare som rycker, sparkar och slår på sina hästar när det inte blir som de vill. Idag var det dock superskoj att stå där på banan och se alla fina ponnysar med duktiga ryttare. På häst var felen mer spridda men det är väldigt mycket unghästar på de här "tävlingarna" så det är inte så konstigt. Alla gjorde dock bra ifrån sig och behandlade sina hästar väl. Är lite tråkigt att man ens ska reagera över det men tyvärr ser man mycket tråkigheter. Hoppas ryttarna som hoppar på vårt februarihopp visar lika gott horsemanship som dagens ryttare, då blir jag glad!
Foto: Isabella Ljunggren
Foto: Isabella Ljunggren
Snart stallet
Nu ska jag busa med Maximus en stund. Sen ska jag hämta Vendela och då bär det av mot stallet!
Bloglovin
En bra tränare
Tänkte skriva lite om hur jag tycker att en bra tränare ska vara, enligt mig.
Detta tycker jag är viktigt:
- Tränaren ska ha ett bra och tydligt system för utbildning av häst och ryttare
Här är det viktigt att både jag och tränaren har samma tänk, annars tar det stopp direkt.
- Tränaren ska se till både hästens och ryttarens utbildningsståndpunkt
En oruttinerad ryttare kan inte hoppa 120 bar för att hästen kan det. Detsamma gäller tvärtom.
- Tränaren ska lyssna på ryttaren och kunna sätta sig in i situationen
Man ska kunna få hjälp med specifika problem, både hästens och ryttarens.
- Tränaren ska göra vad han/hon kan för att hjälpa ekipaget framåt - I LAGOM TAKT
Om ryttaren har för höga mål måste tränaren kunna säga stopp - för hästens bästa. Tränaren ska dock kunna peppa ryttaren till att höja sina mål om de fortfarande är realistiska.
- Tränaren ska känna till hur både hästen och ryttaren fungerar
Vissa ryttare är känsligare än andra. Vissa måste ha massor av beröm medan andra inte vill bli daltade med. Hästar är också olika i psyket.
- Tränaren ska sätta press på ekipaget
Lagom press beroende på vad ryttaren behöver för att komma vidare.
- Tränaren ska ge beröm
Beröm ges när man behöver och/eller förtjänar det
Jag har tränat för Claes i flera år och han vet precis hur jag fungerar. För mig är han en alldeles utmärkt tränare då han aldrig daltar eller "gulligullar". Man får alltid konstruktiv kritik och han vet precis hur han vill att det ska se ut. Om han påpekar en sak först och jag förbättrar det men utan att lyckas helt säger han aldrig någonsin "bra", för det är inte helt bra. Istället får jag höra ett "bättre" och då vet jag att jag är på väg åt rätt håll. Om jag sedan lyckas helt får jag höra ett "bra" men heller aldrig ett "BRAA", för så himla BRAA var det inte. Jag har en tränare som inte slösar med beröm. Jag vet precis vad jag ska göra för att det ska bli bättre och det känns helt fantastikt att få höra ett "bra", för då har jag lyckats. Det finns inget behov hos mig av att få höra tränarens glädjetjut och lovord så fort jag lyckas göra en bra öppna. Nej, jag kämpar hellre i två månader för att få höra ett "bra" istället för ett "bättre". Sen kan jag leva på det i flera veckor. Nu när jag rider Lilly har jag faktiskt aldrig hört ett "bra" från Claes, men vi får några "bättre" ibland. Jag tror att detta sättet att få beröm gör mig mer peppad, för jag blir så grymt målmedveten och ska "ta mig fan" lyckas. Jag vill så gärna få höra ett "bra" !!
Efter den här träningen fick jag för första (och enda) gången höra lovord från Claes. De var dock inte riktade till mig, utan till hästen! Lord Greyzone 5 år.
Detta tycker jag är viktigt:
- Tränaren ska ha ett bra och tydligt system för utbildning av häst och ryttare
Här är det viktigt att både jag och tränaren har samma tänk, annars tar det stopp direkt.
- Tränaren ska se till både hästens och ryttarens utbildningsståndpunkt
En oruttinerad ryttare kan inte hoppa 120 bar för att hästen kan det. Detsamma gäller tvärtom.
- Tränaren ska lyssna på ryttaren och kunna sätta sig in i situationen
Man ska kunna få hjälp med specifika problem, både hästens och ryttarens.
- Tränaren ska göra vad han/hon kan för att hjälpa ekipaget framåt - I LAGOM TAKT
Om ryttaren har för höga mål måste tränaren kunna säga stopp - för hästens bästa. Tränaren ska dock kunna peppa ryttaren till att höja sina mål om de fortfarande är realistiska.
- Tränaren ska känna till hur både hästen och ryttaren fungerar
Vissa ryttare är känsligare än andra. Vissa måste ha massor av beröm medan andra inte vill bli daltade med. Hästar är också olika i psyket.
- Tränaren ska sätta press på ekipaget
Lagom press beroende på vad ryttaren behöver för att komma vidare.
- Tränaren ska ge beröm
Beröm ges när man behöver och/eller förtjänar det
Jag har tränat för Claes i flera år och han vet precis hur jag fungerar. För mig är han en alldeles utmärkt tränare då han aldrig daltar eller "gulligullar". Man får alltid konstruktiv kritik och han vet precis hur han vill att det ska se ut. Om han påpekar en sak först och jag förbättrar det men utan att lyckas helt säger han aldrig någonsin "bra", för det är inte helt bra. Istället får jag höra ett "bättre" och då vet jag att jag är på väg åt rätt håll. Om jag sedan lyckas helt får jag höra ett "bra" men heller aldrig ett "BRAA", för så himla BRAA var det inte. Jag har en tränare som inte slösar med beröm. Jag vet precis vad jag ska göra för att det ska bli bättre och det känns helt fantastikt att få höra ett "bra", för då har jag lyckats. Det finns inget behov hos mig av att få höra tränarens glädjetjut och lovord så fort jag lyckas göra en bra öppna. Nej, jag kämpar hellre i två månader för att få höra ett "bra" istället för ett "bättre". Sen kan jag leva på det i flera veckor. Nu när jag rider Lilly har jag faktiskt aldrig hört ett "bra" från Claes, men vi får några "bättre" ibland. Jag tror att detta sättet att få beröm gör mig mer peppad, för jag blir så grymt målmedveten och ska "ta mig fan" lyckas. Jag vill så gärna få höra ett "bra" !!
Efter den här träningen fick jag för första (och enda) gången höra lovord från Claes. De var dock inte riktade till mig, utan till hästen! Lord Greyzone 5 år.
Presentation
Eftersom det är mörka tider nu och vi inte har haft tid att ta kort på hästarna när det är ljust tänkte jag börja med att presentera mig själv. Jag som (oftast) skriver här på bloggen heter Elin Almqvist och är 20 år. Min uppgift på Stall Tranquility är att utbilda, träna och tävla hästarna.
Jag har precis lånat ut min häst på foder för ev. senare köp. Hästen är en korsning på ca 153cm som inte har kapacitet för de klasserna jag vill rida. Lord Greyzone blir 7 år nästa år och jag köpte honom när han precis hade fyllt 4. Detta är min första egna häst och jag har utbildat honom själv. Det var ett svårt beslut att sälja, men jag har höga ambitioner och måste ha hästar som klarar större utmaningar. Därför är jag mycket glad över att ha förmånen att träna och tävla hästarna här på Stall Tranquility.
För att inlägget inte ska bli för långt tänkte jag köra lite snabbfakta:
Namn: Elin Almqvist
Ålder: 20år (född 1991)
Bor: Central 2a i Trollhättan
Familj: Bor med min sambo. Mamma, hennes man och min bror bor också i Trollhättan. Pappa och hans fru bor i Mariestad.
Husdjur: Hunden Maximus, 6 månader.
Häst: Lord Greyzone, 2005 Utlånad. Mr Brownstone, 2010 Ägare från 1 januari 2012.
Klubb: Trollhättans Fältrittklubb
Tränare: Claes Peterzén
Gren: Främst hoppning, har Fälttävlanskort och har tränat mycket och startat en gång. Kommer bli många fler gånger.
Favritcitat: "Ride like there is no tomorrow"
Lord Greyzone i paddocken på Stall Tranquility i Juli 2011
Greyzone är utbildad LA dressyr och har gått 105 hoppning.
Från och med 1 januari är jag ägare till Mr Brownstone, som ägs och är uppfödd av Charlotte. Tanken är att han ska bli min framtida tävlingshäst inom hoppning och ev. fälttävlan. En utförligare beskrivning av honom kommer i samband med resten av hästpresentationerna.
"Brownie" nyfriserad
Just nu rider jag Charlottes 4,5 åring, Tranquility. Jag visade henne på kvaliten i september och nu har vi precis börjat starta lokala hopptävlingar.
Utöver "Lilly" håller jag också på att rida in alla 2,5 åringar för att förbereda dem för 3 års testet. Somberlain är riden i alla gångarter och har nu vintervila. Wicca och Mr Crowley kämpar på och gör stora famsteg varje gång. Olika individer behöver olika mycket tid, men till våren har de vuxit till sig lite mer och kommer förhoppningsvis vara redo att visas.
När jag inte är i stallet studerar jag på Högskolan Väst där jag läser till lärare i Åk F-3. Jag går första terminen så det är 3,5 år kvar innan jag är färdig. Att blanda pluggandet med utbildningen av hästarna passar mig alldeles utmärkt.
/ Elin
Jag har precis lånat ut min häst på foder för ev. senare köp. Hästen är en korsning på ca 153cm som inte har kapacitet för de klasserna jag vill rida. Lord Greyzone blir 7 år nästa år och jag köpte honom när han precis hade fyllt 4. Detta är min första egna häst och jag har utbildat honom själv. Det var ett svårt beslut att sälja, men jag har höga ambitioner och måste ha hästar som klarar större utmaningar. Därför är jag mycket glad över att ha förmånen att träna och tävla hästarna här på Stall Tranquility.
För att inlägget inte ska bli för långt tänkte jag köra lite snabbfakta:
Namn: Elin Almqvist
Ålder: 20år (född 1991)
Bor: Central 2a i Trollhättan
Familj: Bor med min sambo. Mamma, hennes man och min bror bor också i Trollhättan. Pappa och hans fru bor i Mariestad.
Husdjur: Hunden Maximus, 6 månader.
Häst: Lord Greyzone, 2005 Utlånad. Mr Brownstone, 2010 Ägare från 1 januari 2012.
Klubb: Trollhättans Fältrittklubb
Tränare: Claes Peterzén
Gren: Främst hoppning, har Fälttävlanskort och har tränat mycket och startat en gång. Kommer bli många fler gånger.
Favritcitat: "Ride like there is no tomorrow"
Lord Greyzone i paddocken på Stall Tranquility i Juli 2011
Greyzone är utbildad LA dressyr och har gått 105 hoppning.
Från och med 1 januari är jag ägare till Mr Brownstone, som ägs och är uppfödd av Charlotte. Tanken är att han ska bli min framtida tävlingshäst inom hoppning och ev. fälttävlan. En utförligare beskrivning av honom kommer i samband med resten av hästpresentationerna.
"Brownie" nyfriserad
Just nu rider jag Charlottes 4,5 åring, Tranquility. Jag visade henne på kvaliten i september och nu har vi precis börjat starta lokala hopptävlingar.
Utöver "Lilly" håller jag också på att rida in alla 2,5 åringar för att förbereda dem för 3 års testet. Somberlain är riden i alla gångarter och har nu vintervila. Wicca och Mr Crowley kämpar på och gör stora famsteg varje gång. Olika individer behöver olika mycket tid, men till våren har de vuxit till sig lite mer och kommer förhoppningsvis vara redo att visas.
När jag inte är i stallet studerar jag på Högskolan Väst där jag läser till lärare i Åk F-3. Jag går första terminen så det är 3,5 år kvar innan jag är färdig. Att blanda pluggandet med utbildningen av hästarna passar mig alldeles utmärkt.
/ Elin
Välkommen till Stall Tranquilitys blogg!
Nu startar Stall Tranquility en blogg!'
Här kommer ni kunna läsa om vad som händer på gården och med alla hästarna!
Inläggen kommer att handla om vardagen i stallet, unghästutbildning, träningar, tävlingar och visningar. Här kan ni följa oss från tävlingsplanering, träning och förberedelser till tävling och resultat. Mycket Nöje!
Snart kommer även hästpresentationer ut på bloggen, så kika snart tillbaka!
Här kommer ni kunna läsa om vad som händer på gården och med alla hästarna!
Inläggen kommer att handla om vardagen i stallet, unghästutbildning, träningar, tävlingar och visningar. Här kan ni följa oss från tävlingsplanering, träning och förberedelser till tävling och resultat. Mycket Nöje!
Snart kommer även hästpresentationer ut på bloggen, så kika snart tillbaka!
