Dåligt ridpass?
När jag red ut i skogen på Lilly igår så kände jag ganska snart att "jag kommer att få blogga om ett dåligt ridpass". Egentligen gick hon inte direkt dåligt men hon saknade bjudning och var ganska spooky. Till saken hör väl också att det började skymma och att det går väldigt mycket vilt i skogarna.
Vi tog vår vanliga runda men åt "fel" håll då jag ville gå biten på vägen så tidigt som möjligt. Lilly kändes lite fumlig i steget och snubblade här och var. Förmodligen mest för att hon kollade åt alla håll förutom framåt.. Efter en stund började jag jobba henne lite i skritten och hon var ganska lätt att forma men kändes tung i handen. Jag fick inte riktigt loss det och inte heller i traven kunde jag lätta av ordentligt, även om det blev bättre efter hand. Vi tränade mycket på galoppfattningar från skritt under passet. Ibland gick det bra, ibland verkade hon inte förstå alls. Detta har jag bestämt mig för att ta tag i ordentligt nu, annars lär väl Claes få utbrott på mig också! När vi red förbi de två gårdarna med hundar var Lilly riktigt spooky, hon ville inte ens gå förbi! Efter lite övertalning gick det men hon hade huvudet högt och kändes väldigt spänd. Efter husen slappnade hon av lite men sedan i galoppen så tvärnitade hon! Jag lyckades få henne fram men efter en liten stund mötte vi hunden (med ägare) som har jagat oss. Ägaren stannade sin cykel och tog tag i hunden. Lilly var livrädd men efter många om och men kunde vi trippa förbi dem.
Som ni kanske förstår så var detta passet ingen höjdare, mest på grund av att hon var så spänd och tittig. Vi har ju inte ridit i mörkret på väldigt länge så jag får väl förstå henne lite, men under hösten och vintern när jag går i skolan kommer vi inte undan!
Vi tog vår vanliga runda men åt "fel" håll då jag ville gå biten på vägen så tidigt som möjligt. Lilly kändes lite fumlig i steget och snubblade här och var. Förmodligen mest för att hon kollade åt alla håll förutom framåt.. Efter en stund började jag jobba henne lite i skritten och hon var ganska lätt att forma men kändes tung i handen. Jag fick inte riktigt loss det och inte heller i traven kunde jag lätta av ordentligt, även om det blev bättre efter hand. Vi tränade mycket på galoppfattningar från skritt under passet. Ibland gick det bra, ibland verkade hon inte förstå alls. Detta har jag bestämt mig för att ta tag i ordentligt nu, annars lär väl Claes få utbrott på mig också! När vi red förbi de två gårdarna med hundar var Lilly riktigt spooky, hon ville inte ens gå förbi! Efter lite övertalning gick det men hon hade huvudet högt och kändes väldigt spänd. Efter husen slappnade hon av lite men sedan i galoppen så tvärnitade hon! Jag lyckades få henne fram men efter en liten stund mötte vi hunden (med ägare) som har jagat oss. Ägaren stannade sin cykel och tog tag i hunden. Lilly var livrädd men efter många om och men kunde vi trippa förbi dem.
Som ni kanske förstår så var detta passet ingen höjdare, mest på grund av att hon var så spänd och tittig. Vi har ju inte ridit i mörkret på väldigt länge så jag får väl förstå henne lite, men under hösten och vintern när jag går i skolan kommer vi inte undan!
Kommentarer
Trackback
