Tömkörning i skogen
Eftersom Mr Crowley verkar ha mycket bättre bjudning i skogen så bestämde jag mig för att tömköra honom där. Jag ledde honom ut från gårdsplan eftersom stona går i hagen vid ridhuset. Han brummade lite och stannade en gång, men annars lyssnade han fint och gick lugnt förbi dem. När stona var utom synhåll stannade vi och fäste tömmarna.
Jag satte tömmarna från bettet, genom den övre ringen och till min hand på båda sidorna. Grimskaftet som jag hade lett honom med lät jag sitta kvar i grimman (hade både grimma och träns) och sedan band jag det i gjorden så att jag skulle kunna ta tag i det ifall något skulle krångla. Om han blir stressad eller så vill jag inte behöva ta honom i munnen utan då är det perfekt att ha grimma och grimskaft också!
Mr C förstod direkt vad som gällde när jag smackade igång honom. Han skrittade taktfast fram och hade spetsade öron. I början gick han i en ganska fri form men efter en stund slappnade han av mer och sökte sig framåt neråt. Vi provade att trava lite och det gjorde han också bra. Han gick utan problem förbi bommen där man måste styra av från vägen och sedan snabbt upp igen för att komma förbi. Ute på nästa grusväg blev han dock lite osäker så jag fick ta honom i grimskaftet och gå först en liten bit. Sedan smög jag mig sakta längre och längre bak och snart gick han först igen. Vi travade en bit även här och då gick han i en trevlig arbetsform. Jag vände efter ca 500m och jobbade i både skritt och trav hemåt igen. Innan vi kom i närheten av stona plockade jag av tömmarna och tog honom i grimskaft istället. Nu gnäggade han högt och blåste upp sig, men gick ändå snällt med mig och stannade inte för att kolla in tjejerna.
Jag satte tömmarna från bettet, genom den övre ringen och till min hand på båda sidorna. Grimskaftet som jag hade lett honom med lät jag sitta kvar i grimman (hade både grimma och träns) och sedan band jag det i gjorden så att jag skulle kunna ta tag i det ifall något skulle krångla. Om han blir stressad eller så vill jag inte behöva ta honom i munnen utan då är det perfekt att ha grimma och grimskaft också!
Mr C förstod direkt vad som gällde när jag smackade igång honom. Han skrittade taktfast fram och hade spetsade öron. I början gick han i en ganska fri form men efter en stund slappnade han av mer och sökte sig framåt neråt. Vi provade att trava lite och det gjorde han också bra. Han gick utan problem förbi bommen där man måste styra av från vägen och sedan snabbt upp igen för att komma förbi. Ute på nästa grusväg blev han dock lite osäker så jag fick ta honom i grimskaftet och gå först en liten bit. Sedan smög jag mig sakta längre och längre bak och snart gick han först igen. Vi travade en bit även här och då gick han i en trevlig arbetsform. Jag vände efter ca 500m och jobbade i både skritt och trav hemåt igen. Innan vi kom i närheten av stona plockade jag av tömmarna och tog honom i grimskaft istället. Nu gnäggade han högt och blåste upp sig, men gick ändå snällt med mig och stannade inte för att kolla in tjejerna.
Kommentarer
Trackback
