Stall Tranquility

På lördagsmorgonen hämtade jag upp Vendela och Sofia. Vi åkte till stallet och fixade iordning allt inför avfärden. Hästen var badad men full i flugägg, stallet skulle mockas och bilen packas. Vendela gick en sväng med Wicca också eftersom hon skulle få stå still ganska många timmar i sträck. När allt var packat lastade vi och började sakta rulla uppåt i landet. Wicca gick snällt på transporten och vad lugnet själv.

 

Under hela resan stod hon som ett ljus. Vi stannade för att äta på vägen och då fick hon lite vatten. Annars körde vi bara på och efter drygt fem timmar var vi framme där vi skulle bo över natten. Vår sovplats var hos Stringens förra ägare så det var nog roligt för dem att se hennes fina avkomma. Wicca var helt cool och så fort hon kom in i boxen började hon äta halm. Hon fick lite betfor och sen lät vi henne vara i fred i några timmar. Senare på kvällen gick vi en lång powerwalk med henne och även då skötte hon sig exemplariskt. Hästen är 3 år men kändes mer världsvan än de flesta hästar jag haft med mig någonstans iallafall.

 

Söndagen kom och vi gick ut till stallet för att knoppa manen och finputsa lite. Wicca såg ut att ha sovit som en prinsessa och stod snällt och stilla när jag gjorde flätorna. Vid åtta tiden lastade vi på henne och åkte den korta biten till Strömsholm. Efter lite snurr på stallplan hittade vi det röda ridhuset - äntligen var vi på plats!

 

När vi värmde upp sprang jag lite med henne och jag tror tusan hon visste vad som var på gång. I det läget hade vi platsat lika bra bland gångartshästarna för hon riktigt flög fram i traven! När vi kom in på banan var hon lite spänd först men så fort hon blev släppt och fick springa släppte det. Galoppen såg riktigt fin ut och sommaren har verkligen gjort henne gott. När vi började hoppa var vi alla lugna och fokuserade. Wicca gjorde precis vad hon skulle och jag kunde påverka henne precis som jag ville. Hon kom lite nära in två gånger och då satte jag lite mera tryck i henne så att hon gick av stort istället. Hindret höjdes och Wicca hade bara roligare och roligare. På sista höjden rev hon en gång men rättade sig när hon fick komma igen.

 

Jag ställde sedan upp henne framför domarna och sedan skrittade alla deltagande hoppston runt på ring. De två första gick till final och redan där insåg jag att vi förmodligen inte skulle komma med. Omdömet vi fick gjorde dock att man inte kunde bli besviken. De gillade verkligen Wicca och pratade bl.a om att hon har ordentligt tryck i sin bakdel, är kraftfull, hoppvillig, framåt och intelligent. Det var ett glatt och nöjt gäng som satte sig i bilen och åkte den långa vägen hem.

 

Nu är vi riktigt taggade på att visa de andra unghästarna och jag är glad att Sofia tyckte att det var roligt. Vi tre känner varandra så bra så vi kan ofta läsa av vad den andra tänker. Jag och Sofia är experter på att säga samma sak samtidigt! Vi tänker ganska lika...!