Det märks att Wicca och Mr Crowley inte är snälla söta små treåringar längre. Wicca har visserligen aldrig varit helt lätt men som jag skrivit tidigare så har hon lagt till sig med en ordentlig attityd. Mr C som alltid varit gudasnäll kan kicka mot skänkeln ibland när jag driver på för att han börjar sega ur. Igår bråkade jag med båda två, fast av olika anledningar och utan att bli arg.
Wicca fick prova ett rakt bett eftersom hon så lätt hamnar bakom hand. Det hjälpte inte. Vissa sekvenser var hon framme och jättefin men sen stretade hon emot och hade huvudet både högt och lågt. Vad vi bråkade om var helt enkelt att huvudet ska vara stilla och benen ska röra sig framåt. Ganska basic kan man tycka men vissa dagar så är det inte helt lätt. Det var främst i galoppen vi fick problem men då fick hon helt enkelt fortsätta att galoppera tills det kändes bra. Fick henne inte fram till handen men avslutade när hon bjöd fram och inte härjade omkring med huvudet åt alla håll iallafall. Ska fortsätta att prova mig fram med olika bett för att se om det finns något som passar henne bättre än det vanliga tredelade. Vill att hon ska våga ta stöd så att hon kan komma igång och jobba igenom kroppen
Mr Crowley fick jobba med galoppen han med. Här är det dock inte några problem med att få honom fram till handen men den där yttersidan flyger gärna låååångt ut i svängarna. Vi jobbade på detta och även han fick arbeta ganska intensivt för att komma vidare mot en lösning på problemet. Jag hade en bom på varje diagonal och galopperade som på en åtta fast med riktiga hörnpasseringar och rak kortsida. Mr C tyckte att jag var ganska jobbig och problemen kom bara på den öppna kortsidan där han alltid varit väldigt benägen till att flyta ut med ytterbogen. Han kämpade väl och jag fick igenom mycket även om problemet är långt ifrån löst. Det känns att han är starkare nu så det handlar om att han ska ta i lite istället för att lata sig och glida ut i svängarna.
Tycker det är roligt att rida båda två nu då man vågar ställa lite mera krav än när de var tre. Vi har mycket att jobba på men när man kämpat ett tag så kommer framstegen. Det gäller att inte ge upp och vara klar på vad man behöver jobba med. Det är så viktigt att vara konsekvent i sin ridning på de unga hästarna och då måste man också ha en plan för vad hästen ska lära sig och vilka krav man vill kunna ställa på den. Just nu jobbar vi som sagt med olika saker på dem men båda ska arbeta med bjudning och kunna ridas rakt både på och innanför spåret.
Efter en mycket lång dag är man nu full av ny energi och inspiration. Det var fantastiskt roligt att titta på Henriks clinic och det var riktigt häftigt att se hur ett så simpelt system kan ge så bra resultat. Jag älskar att han var så oerhört självkritisk och alltid kunde påpeka något som inte var perfekt. Detta gjorde dock att man insåg hur långt ifrån perfekt man själv är när man rider och tränar. Att vara noggrann är dock en väldigt god förutsättning för att lyckas. Det simpla tänket med att hålla hästen rak och fram till handen kräver både tid, tålamod och självkritik. Det är väl bara att sätta igång, för det är ju till toppen vi ska. Visst är det!?
Det känns som att tiden rullar på alldeles för fort just nu. Dagarna flyger förbi och veckorna går så snabbt att jag knappt vet vilken dag det är. Förra helgens ponnytävling var riktigt lyckad och måndagens clinic var bara så grym. 250 personer satt och frös under hästtäcken på läktaren i stora ridhuset, men Maria Gretzer fångade oss alla och det var så värt att frysa i några timmar, trots att förkylningen kom som ett brev på posten. På clinicen deltog ett lektionsekipage från oss men också världens bästa Claes på hans fina Grålle. Trots att vi har clinics i ridhuset då och då så brukar vi inte ha några hemmaryttare med. Nu kunde vi dock sträcka på oss lite och visa upp både ett grymt lektionsekipage och ett 130 ekipage med klockrent samspel.
Inspirationen är på topp nu men än är det inte slut. Imorgon åker jag och Sofia till Strömsholm för att kolla på Henrik von Eckermann. Hur grymt är inte det? För det första så är en roadtrip med Åberg i sig väldigt roligt men att dessutom åka till underbara Strömsholm och se Henrik live och få ta del av hans system är ju nästan oslagbart.
Ska strax äta frukost och åka ut till Ängen. Idag har vi lok/reg ponnyhoppning och jag är som vanligt banchef. Ska bli roligt att titta på söta ponnyer och hoppas också att man får se trevlig ridning från ryttarnas sida. På lägre nivå kan det vara lite si och så med det men så länge man rider shysst är det helt okej att det är lite vingligt och obalanserat. Man måste ju lära sig!
Vi har närmare 200 starter under dagen så direkt när tävlingen är slut måste jag slänga mig i bilen för att åka och ta in hästarna. Blir ingen ridning idag men som sagt fullt med häst iallafall. Imorgon blir det ännu bättre. Då ska jag rida fyra hästar, varav tre på TFRK och en hemma, sen kommer Maria Gretzer och håller clinic. Kan det bli bättre?
Nej, några aggretionsproblem skulle jag inte säga att det handlar om men fy tusan vad Wicca har visat humör de senaste dagarna. Igår snubblade hon till i ett avbrott från galopp och blev så sur att hon bockade. Idag försökte jag få ihop henne lite mer i galoppen så att det inte skulle gå så snabbt. Tji fick jag, hon gjorde världens bakutspark och dum som jag är glömde jag för en sekund vilken häst jag satt på så jag röt till och bromsade henne. Vi behöver ju inte ha någon gissningslek för att räkna ut att hon gick upp på bakbenen. Tokhäst. Fick fram henne ganska direkt sen men kunde verkligen inte galoppera utan att hon sparkade bakut i vart och vart annat språng. Gav mig när jag fått en halv långsida utan bus och protester.
Jag har nog förträngt hennes humör bara för att jag tycker så mycket om henne. Det var ju inte helt enkelt att rida in den damen så varför ska det vara enkelt att fortsätta utbilda henne? Det känns som att hon är så väl medveten om hur lätt hon har för att lära sig saker så hon bara måste krångla till det för att jag så få kämpa lite extra. Men som sagt, med den hästen kämpar jag gärna, för jag vet vad hon har i sig!
Jag behöver träna. Jag vill träna för att bli stark men nu har jag insett att jag MÅSTE träna för att bli snabb. Under alla år med skolidrott har jag varit långsam på kort distans men ganska bra på lång distans. Vi snackar löpning nu om ni inte hänger med. Om jag inte minns fel sprang jag helt okej på 800m också som är en såndär mellandistans där man inte kan springa för fullt men där det heller inte räcker att jogga. Nu står jag liksom förra året inför en uppgift där jag måste springa ca 150-200m i full fart med en förmodligen överladdad och spänd häst bredvid mig.
Nu till problemet. Jag måste vara snabbare än hästen!!! När man visar häst vid hand längs med spåret är man alltid på yttersidan för att domaren ska kunna se hästen så bra som möjligt. Helt okej för mig om det inte vore för den hemska kortsidan. Hästen ska visa sitt allra bästa steg och jag ska springa på utsidan i kurvan utan att sakta ner farten. Idag tog jag min långbenta häst och tränade på detta. Han är snabb. Jättesnabb. Alltså min fundering är om jag helt enkelt ska ta på mig gympadojjorna och springa som en galning i ridhuset, utan häst. Bara för att träna liksom. Helst ska jag ju göra det på Ängen då eftersom det är där visningen är men då kanske folk tror att jag är galen. Eller snarare märker att jag är galen.
Som ni förstår har jag en del löpträning framför mig nu under våren. Tips mottages tacksamt om ni vet hur man kan bli galet snabb i kurvorna. Skönt att jag lyckats lära hästarna hur man gör ialla fall. Brownie hade så kul idag så han började bocka på långsidan. Det ska han visserligen inte få göra på visnignen.
Det är så härligt att rida på Wicca. Det kanske börjar bli tjatigt men för varje dag så lossnar det mer och mer. Hon börjar ta stöd på tygeln och verkar sakta men säkert tycka att det blir mer och mer okej att ställa sig i nacken. Hästen är ett riktigt energiknippe som bara vill vill vill, men på sina villkor. Just hennes villkor har jag dock lätt för att acceptera. Vi kan mötas halvvägs utan att ens behöva fundera på att tjaffsa. Den här hästen har fångat mig på något sätt. Jag känner mig verkligen hemma när jag sitter på hennes rygg.
Lilly känns också riktigt bra att rida nu. Jag försöker hela tiden hitta ett sätt att rida henne där vi kan vara sams och kämpa tillsammans, det är då det blir som bäst. Det roliga är att jag faktiskt verkar ha hittat dit nu. Det tog ju bara två år. Det är så coolt för när det känns som att man har provat allt så finns det minst lika mycket till att testa. Vi har ju under de här två åren gjort stora framsteg och jag har absolut kunnat rida henne på ett bra sätt, men man vill ju alltid hitta det som är optimalt. En häst med attityd går för det första att ta antingen genom att sätta hårt mot hårt, möta den halvvägs eller att helt enkelt låta den bestämma. Sen hur man gör när man t.ex. sätter hårt mot hårt finns det oändligt många system för. De få som jag har provat har dock altid resulterat i förlust till mig. Just nu är vi i läget där vi möts halvvägs. Hon ska göra det jag ber om, men jag måste be om det på rätt sätt. Igår gjorde jag avsaktnignar genom att räta upp mig och ptroa. Det går betydligt mycket snabbare än att bromsa med handen. Hästen är dessutom mycket gladare på det viset. Ibland måste man helt enkelt anpassa sig.
Efter att ha hoppat Mr Crowley förra veckan gjorde jag och Vendela iordning Wicca. Hon hade blivit longerad några gånger innan men jag hade inte suttit upp än då jag vill ha någon som håller i och är med ibörjan. Den damen är ju lite speciell så man vet inte riktigt hur det ska gå. Vendela longerade henne ett par varv först för att bli av med lite överskottsenergi. Som vanligt så är det svårt att hålla Wicca i trav på linan, hon vill liksom bestämma gångart själv. Nåja hon var väldigt framåt men inte överladdad så det var lika bra att sitta upp. Vendela fick hålla i första varvet i skritt men sedan red jag ett par varv i både trav och galopp. Hon är så himla energisk så jag tycker att det går jättefort när hon travar men det är egentligen bara positivt. Det är inget övertempo alls utan jag har vant mig vid Mr C som man själv får driva fram, Wicca bjuder så mycket fram från början så man hamnar nästan i bakvikt om man inte är beredd när man ber henne om trav. Hon var lite ostadig på tygeln men det är inte så konstigt när man vilat så länge. Jag red henne dessutom väldigt kravlöst och ville egentligen bara se så att hon höll sig på mattan. Första galoppfattningen var dock så klockren så både jag och Vendela tappade hakan. Hann knappt tänka galopp innan hon satte under sig och gjorde en prickfri fattning. Som sagt red jag bara några varv i varje gångart och sen fick hon massa klappar och pussar. Här är en liten film från de sista varven i trav.
Tog ett litet pass på Lilly i ridhuset idag. Hon var lite spänd och tittig först men efter ett par varv i skritt slappnade hon av och kunde snart komma till arbete. Red väldigt basic eftersom hon vilat ett litet tag men hon kändes ändå väldigt följsam. Gjorde lite skänkelvikningar för att få loss sidorna och i traven arbetade vi med övergångar. Lilly var pigg och framåt samtidigt som hon svarade tillbaka och bar sig själv utan att hänga i handen. Galoppen var energisk men inte alls så studsig som den kan vara ibland när hon har vilat och är lite överladdad. Fick riktigt bra känsla även om jag inte ställde några direkta krav på henne. Tog bara ett par varv åt varje håll innan hon fick gå lång och låg i trav en liten stund för att sedan skrittas av.
Efter longering i tisdags och bus i ridhuset igår vågade jag mig upp på Wiccas rygg igen. Är egentligen inte orolig för att rida henne men eftersom jag vet att hon kan vara lite knepig så är det skönt att ha med sig någon när hon är överladdad. Idag var jag dock själv och hästen skötte sig exemplariskt. Inte en tendens till att busa eller trotsa. Hon gick också ett lugnt och simpelt pass eftersom hon inte är helt igång än. Jobbade bara med att få henne avspänd och fram till handen. I galoppen fick jag dock lägga på benen ganska mycket för att hon skulle hålla igång. Bjudningen är fortfarande väldigt ojämn så det måste vi jobba ordentligt med.
Jag är inte borta men hästarna går på lite halvfart nu av olika anledningar. Idag longerade Vendela Lilly samtidigt som jag körde Wicca på töm. Det var två pigga hästar minsann! I början stig Wicca mest på två ben men efter lite övertalning så jobbade hon på riktigt fint!
